Jag ska nog börja med att lova att inte lova inlägg en viss dag här i bloggen..
Och med detta löfte menar jag att jag ska avsluta en sak inna jag börjar med nästa, något som jag är jättedålig på.. Det positiva är ju att det bara kan bli bättre!
Jag känner mig lite låg just nu, så det blir nog lite sporadiskt här i bloggen.
Det hela började med att B bröt hälbenet i oktober. Avgipsning efter åtta veckor, strax innan jul. Och efter så lång tid i gips fungerar ju inte foten optimalt, liksom. I mellandagarna åker B på ryggskott efter en dålig morgon med punka och massa strul när han skulle iväg, och nu är han risig i en förkylning. Och däremellan har vi hunnit med en febersväng med Lilla M och Stora E hade kräksjuka över nyår.
Jag ska egentligen inte klaga, jag har ju hållt mig ganska frisk i sammanhanget, men allt extra innebär lite mer belsatning på mig, speciellt när inte B har möjlighet att hjälpa till så som han brukar. Både kroppen och huvudet får ta lite törnar, om än små i sammanhanget.
Däremot är jag oerhört tacksam för att B finns i mitt liv och att han faktiskt förstår hur jag känner mig just nu. Han är mitt stora stöd som jag inte vill vara utan, även när han inte kan hjälpa till med vardagen lika mycket som han normalt gör..
Snart är det dags för jobb igen, och på onsdag kväll/torsdag morgon lär jag koppla på yrkesrollen igen. Både roligt och mindre roligt, jag gillar jullov..
Jessica
1 kommentar:
Skönt att du känner stöd!
Kram Inger
Skicka en kommentar